Jemps

Tillbaka!
Jag har inte haft någon bloggork, så senast ni hörde något ifrån mig var i januari. Det är februari nu och det känns bra. Helst utav allt skulle jag ju vilja att det blev Maj, jag gillar Maj!

Det är söndag igen och jag känner absolut ingen glädje i att jobba imorgon. Men vad gör man inte? måste man så måste man.
Adem har kommit ut ifrån lumpen nu och jag är lycklig. Nu är det inte lång tid kvar tills vi ses, OM jag får ledigt ifrån jobbet. Min älskade man är fri nu, nu har han inget som håller honom kvar!:D

En sak som jag tycker är roligt det är att provosera fram saker som jag vill prata om. T.ex. så älskar jag att prata om mitt distansförhållande med folk som har starkt emot det, även fast dom inte har sagt något till mig så kan jag se det i deras ögon att dom bara vill skrika i mitt ansikte hur dum i huvudet jag är. Det är dock inget jag bryr mig om, de är roligt att folk försöker lägga sig i mitt förhållande mer än vad jag själv gör. Dom försöker vara smidiga och vill ta reda på saker utan att jag får reda på det, men SUCKERS, jag får reda på allt ;)
 
I fredags berättade jag för mina arbetskompisar att Adem är svartsjuk och att även jag var det. Men innan jag hann att säga att jag var det så fick man kommentarer som " åhhh då litar ni inte på varandra" "då borde ni göra slut" "jag och min man är inte svartsjuka för fem öre" "det kan inte finnas kärlek i ett distansförhållande" bla bla bla, förstår ni vart jag vill komma?! Jag satt iallafall och skrattade för mig själv för det var det här jag ville få fram, jag ville provosera för att se deras rätta sidor.
För det första MÅSTE jag säga att någon som aldrig har varit i ett distansförhållande ska aldrig öppna munnen om hur ett sånt förhållande är, ingen vet!
För det andra har jag aldrig varit med om så här mycket kärlek, JAG anser att en turkisk kille är mer romantisk än en svensk dom tänker mer på sina kvinnor. För det tredje, ni och era jävla män har varit gifta i 30 år, det är klart att det inte finns någon svartsjuka, ni är ju torra.
Svartsjuka finns överallt, i alla förhållanden, mer eller mindre. Jag anser att det kryddar förhållandet lite, till en viss del.

Sen när en annan arbetskamrat berättar att hennes kille (svensk), inte lät henne prata med andra killar på en fest som dom båda var på och han hade tagit tag i hennes arm och stått och skrikit, då blir det mer acceptabelt, då är det lungt, eftersom han är svensk. Men om Adem som är turk skulle ha gjort så emot mig då är det helt plötsligt en annan grej, då är han kvinnomisshandlare eftersom han är muslim, alla muslimer är det. Eller?

Men samtidigt är jag en sån person som kan se ifrån två olika håll, jag kan samtidigt förstå hur dom menar men bara för det så behöver jag inte tycka att det är rätt.

Adem är en person som alltid kommer att finnas i mitt hjärta, vad som än händer mellan honom och mig så kommer han alltid att vara min bästa vän. Men allt är fint mellan oss, kärleken flödar fortfarandra efter 2år och 2 månader. Jag faller fortfarande för ditt vackra leende och dina underbara ögon!


ADEM DOGRU, DU ÄR MITT HJÄRTA!

Fördomar är det de ni kallar rättvisa? Sluta blunda, öppna ögonen och se dig omkring.