Jemps

Sådär... nu har jag tagit mig ork att skriva! Vi kom hem i torsdags morse. Det blev 4 dagar längre tid i turkiet p.g.a lite problem. Men 4 dagar längre med min älskling var inget som jag tackade nej till. Jag har haft det helt underbart, bättre än vad jag trodde. Jag blev lite nervös när Anna avslöjade att hon skulle till nusse och att jag skulle få vara helt själv i Side, men jag tror faktiskt att det är de bäste som jag har gjort i heleea mitt liv. Jag har mött människor som har hjäp mig och som fått mig att skratta så otroligt mycket. Men det bästa av allt var nog min underbara pojkvän. En mer romantisk och glad kille får man nog leta länge efter, men jaghar funnit honom och det är inget jag släpper i första taget.

Adem har tagit med mig på utflyckter överallt. En dag var vi och kollade på vattenfall, en annan dag var vi och hälsade på hans morbror med fru och vi har vart på båtutflykt. Massor med andra saker också, varje dag har vart en ny upplevelse. Visst har det hänt tråkiga saker också, vi har vart hos doktorn, vi höll på att missa våran båtutflykt och vi MISSADE planet hem till Sverige. Men det finns alltid saker att lära sig, visst?!

Nu är jag hemma i Sverige igen, jag är deppig över att ha lämnat min kärlek men jag vet att vi ses om 1 månad igen. Jag litar på honom och han litar på mig. Distansen mellan oss är inga problem, det är jobbigt att inte kunna träffas varje dag men det gör bara att man njuter mer av tiden tillsammans.