det eviga tjatet och längtan

sjuk sjuk sjuk och ännu mer sjuk, jag känner bara hur cashen rinner ur händerna på mig eftersom jag inte jobbar. Men vad ska man göra, kan inte jobba när man mår såhär. Jag är så rastlös, har legat hemma nu i 3 dagar. Tiden går så jävla långsamt nu när man vet att det bara är 10 dagar kvar till jag sitter på ett plan mot turkiet, mot min kärlek. Jag förstår inte varför jag var tvungen att hitta honom just i turkiet, varför kunde han inte ha bott här i sverige? den frågan ställer jag mig själv varje dag men jag har ännu inte kommit på något svar. jaja, livet är för taskigt ibland men icke ska man hänga läpp för det. Det finns vissa i sverige också som jag mår bra utav, speciellt en person =)

jag har tänk på frågan "har du sagt någon gång till någon att du älskar den i verkligheten", Nej det har jag faktiskt aldrig gjort i nyktert tillstånd, varför har man så svårt att säga det? det är 3 små ord som egentligen inte behöver betyda så speciellt mycket, men för mig betyder det faktiskt och när jag väl ska säga det så ska jag verkligen mena det. När man är lite rund under förtterna så kan man säga vad som helst och ändå inte mena det. Men jag är glad iallafall!

Jaaa, jag kan väl fortsätta mitt eviga tjata om turkiet, jag kommer ändå inte på något vettigt att skriva om. Som sagt, 10 dagar kvar... kan tiden gå långsammare? Jag har iallafall fått låna lite klänningar av Mickis, hon är en guldklimp, en räddare i nöden ;) så nu hoppas jag att jag kommer vara tillräckligt fin för min kära (och alla dom andra) hihi.

jaja, nu får dte räcka. Hörs

Maybe one day. But not until i get my diamond ring.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0