Turkiet resan
Idag har jag inte gjort så speciellt mycket, jag vaknade vid halv 2 och träffade anna efter det. Det ända vi pratar om är om turkiet men det är inte så konstigt efter hur mycket vi saknar det stället. Det är inte bara våra pojkvänner vi saknar utan alla, ägarna på hotellet, dom på lavash, the qeen m.m.
Sista dagen när vi skulle åka hem satt jag och grät hela tiden, tillslut började ägaren också gråta. Han bad min mamma om att jag skulle få stanna kvar, jag skulle få bo där.. han hade alltid velat haft en dotter och jag var ett perfekt exempel på den dottern han aldrig fick sa han. Åhh, blir helt rörd när jag tänker på det. Jag MÅSTE dit igen !
Vi fick en turkisk bok av gammlingen på lavash så vi sitter och pluggar turkiska om dagarna. Snart kan vi flytande (inte). Det är ett väldigt svårt språk faktiskt, meen man måste försöka för att komma någonstans i världen.
Jag sitter och väntar på att du ska komma in på msn igen så att jag får känna lite livsglädje nu. my dear, i miss you!
Puss
