1 Maj 2011
Den dagen som jag var rädd för att skulle komma, har nu kommit. Första Maj var Adems dag att åka hem till Turkiet igen. Jobbig dag och många tårar fälldes. Nu kommer jag inte längre att vakna upp brevid honom, jag kommer inte ha någon att komma hem till längre. Min älskling har nu lämnat mig för 2 månader framöver. Det har varit så otroligt roligt att få visa honom Sverige och vi har otroligt många minnen som jag sent kommer att glömma. Ännu en gång har han bevisat att han är mannen i mitt liv.
Han har anpassat sig väldigt bra här och min familj som tidigare har varit emot mitt förhållande med en muslim har nu helt ändrat uppfattning. Hörpåhäpnad, min bror ska till Turkarnas land. Det var ord som jag aldrig trodde att jag skulle få skriva eller säga!
Medans jag har jobbat så har han vart runt om i stockholm på egen hand. När jag har slutat så ha kvällarna spenderas framför en go film, biljard eller kortspelandes helt enkelt njutit av att få ha mannen i mitt liv nära mig. På helgerna har vi träffat mina underbara vänner som jag inte kan tacka med ord hur mycket dom har ställt upp för oss!
Vi har även åkt på en dagskryssning över till åland, varit i Uppsala hos min morbror och hans fina familj, hälsat på mormor, vi har även vart uppe på Globens tak, skansen och mycket mycket mer!
Min fina älskade vän Erika kom till stockholm över en dag, ett kärt återseende. En efes i staden och mycket mycket prat!:) Längtar redan till sommaren!
Alla som har hjälpt oss vill jag tacka för det va varit en riktigt riktigt rolig tid!
Jag hoppas att det inte dröjer länge till innan han kommer tillbaka hem, hem till mig!
Ingenting kan beskriva min enorma kärlek till dig älskling!
